“Varje människa skall underordna sig all den överhet hon har över sig. Ty det finns ingen överhet som inte är av Gud, och den som finns är förordnad av honom. De som motsätter sig överheten gör därför motstånd mot Guds ordning, och de som gör motstånd drar straff över sig” (Rom. 13:1-2)

Med hänvisning till detta bibliska citat har kyrkan genom historien accepterat enormt mycket orättfärdighet, ingått förbund med ogudaktiga regimer och själv begått mängder av grymma illdåd.

Många kristna har med dessa ord ringandes i öronen indoktrinerats till att underordna sig nazismen och kommunismen trots att dessa mördar ideologier står i skarp kontrast till Guds rättfärdighets lagar, Jesus kärleksbudskap och apostlarnas princip om att lyda Gud mer än människor.

I följande verser kan vi läsa:

De styrande är inget hot mot goda gärningar, men mot onda. Vill du slippa känna fruktan för överheten, gör då d
et goda, och den skall berömma dig; den står ju i Guds tjänst för att du skall kunna nå det goda. Men gör du det onda, känn då fruktan. Det är inte för inte som överheten bär sitt svärd; den står ju i Guds tjänst som hämnare, för att vreden skall drabba den som gör det onda”
(Rom.13:3-4) 

Överhetens uppgift är alltså att främja goda gärningar. Det är också överhetens skyldighet att skydda dem som gör det goda samt värna människans rättigheter.

Men vad händer om en överhet inte gör det utan själv blir en lagöverträdare eller laglös genom att öppet eller mer fördolt utsätta människor för fysiskt eller psykiskt lidande av olika slag?

Som att medverka till att de mänskliga rättigheterna kränks eller förtigs istället för att försvaras och lyftas fram eller göra det svårt, ja näst intill omöjligt, för människor att nå Gud och det goda som är kärlek, sanning och rättvisa genom att uppmuntra till avkristning, allmän omoral, avund, fördumning, grupp mot grupp tänkande och annat vars syfte är att få människan att stanna kvar i synd (tjäna  djävulen, det onda), och hindra henne från att bli Guds avbild så som Gud skapade henne samt en Kristi efterföljare. 

Läs mer

~~~~

Romans 13 -- Are Christians Required To Submit To Government Edict and Policy 100% of The Time?

It seems that every time someone such as myself attempts to encourage our Christian brothers and sisters to resist an unconstitutional or otherwise reprehensible government policy, we hear the retort, "What about Romans Chapter 13? We Christians must submit to government. Any government. Read your Bible, and leave me alone."

Or words to that effect.

No doubt, some who use this argument are sincere. They are only repeating what they have heard their pastor and other religious leaders say. On the other hand, let's be honest enough to admit that some who use this argument are just plain lazy, apathetic, and indifferent.

And Romans 13 is their escape from responsibility. I suspect this is the much larger group, by the way.

Nevertheless, for the benefit of those who are sincere (but obviously misinformed), let's briefly examine Romans Chapter 13. I quote Romans Chapter 13, verses 1 through 7, from the Authorized King James text:

~~~~

Martin Luther says: "In chapter 13, St. Paul teaches that one should honor and obey the secular authorities. He includes this, not because it makes people virtuous in the sight of God, but because it does insure that the virtuous have outward peace and protection and that the wicked cannot do evil without fear and in undisturbed peace. Therefore it is the duty of virtuous people to honor secular authority, even though they do not, strictly speaking, need it. Finally, St. Paul sums up everything in love and gathers it all into the example of Christ: what he has done for us, we must also do and follow after him." source

1 Petrus 2:17  säger "Visa aktning för alla, älska era trossyskon, vörda Gud och ära kejsaren."

1 Petrus 2:3 "Underordna er varje myndighet för Herrens skull."

Det står inte ära kejsaren om han är god eller myndigheterna.

David var noga med hur han handlade mot Saul som Gud utvalt, trots att han var ute efter att mörda honom.

Läs också 1 Petrus 2:23 och Titus 2:1.

Romarbrevet 13 är inte helt lätt att förstå enligt min mening.