Motivet för en kristens handlande får aldrig vara att knyta intresset kring sin egen person för att på så sätt få uppmärksamhet, förmåner, privilegier eller vinning på annat sätt. Ändå är detta vad många av de ”så kallade kristna” (inte minst de som befinner sig i ledarställning) gör eller medverkar till dagligen.

De tar tacksamt emot priser och utmärkelser från världen och världens människor och från sina egna och älskar att befinna sig i rampljuset (vara föremål för andras dyrkan och beundran). De betraktar sig själva som Jesuslika (högtstående i andligt avseende) och skryter inte så sällan om alla sina ”fina” titlar och teologiska utbildningar men vill inte kännas vid att motiven bakom deras handlingar syftar till att upphöja dem själva (deras ego, deras kött/köttsliga natur) eller den kyrka/det samfund de tillhör och inte Jesus Kristus och hans evangelium.

De är likt fariseérna som Jesus sa så här om:

”Och alla sina gärningar gör de för att bliva sedda av människorna. De gör sina böneremsor breda och hörntofsarna på sina mantlar stora. De vilja gärna hava de främsta platserna vid gästabuden och sitta främst i synagogorna, och vilja gärna bliva hälsade på torgen och av människorna kallas ”rabbi”.

Men I skolen icke låta kalla eder ”rabbi”, ty en är eder Mästare, och I ären alla bröder. Ej heller skolen I kalla någon på jorden eder ”fader”, ty en är eder Fader, han som är i himmelen. Ej heller skolen i låta kalla eder ”läromästare”, ty en är eder läromästare, Kristus. Den som är störst bland eder, han vare de andras tjänare”. (Matt. 23:5-11).

Dessa kristna kallar sig ofta pastorer och präster eller ledare, lärare, förståsigpåare, och som pastorer och präster anser de sig vara överlägsna de övriga medlemmarna i församlingarna/kyrkorna. De förväntar sig att bli betjänade av dessa trots att Jesus (Guds) evangelium inte talar något om att de troende/kristna (församlingen) skall tillsätta präster eller pastorer (läromästare) som får sitt levebröd (lön av dem varje månad) genom att predika Guds ord.

”I åter ären ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett egendomsfolk, för att I skolen förkunna hans härliga gärningar, hans som har kallat eder från mörkret till sitt underbara ljus” (1.Pet.2:9)

Och de som är ”störst” (vill vara störst) skall som sagt vara de andras tjänare.

Detta är exempel (finns hur många som helst och en del har vi skrivit om på bloggen tidigare) på hur de falska kyrkorna (skökoväsendena) har förvrängt Guds ord (skapat en hierarki bland de kristna) vilket har lett till att Guds Ande inte kan verka i kyrkorna (församlingarna).

Guds Ande kan bara verka där det råder frihet. Någon frihet för Guds Ande att verka kan det inte bli tal om när majoriteten av kyrkornas medlemmar förvandlas till passiva åskådare (Guds Ande finns inte i byggnader/kyrkor utan i varje sant troendes hjärta) under Gudstjänsterna/sammankomsterna, vars enda uppgift är att ta emot och inte att ge ut vad Guds Ande manar dem till att ge ut.

Det enda de (församlingsmedlemmarna) förväntas göra är att ge ut sitt tionde (helst varje månad trots att bibeln inte någonstanns talar om att ge tionde i pengar, inte ens i det gamla förbundet) och pengar till kollekten (välgörande ändamål) så att pastorerna och prästerna kan fylla sina bukar och byggnaderna/kyrkorna underhållas.

Läs mer

HELL FIRE IS REAL!!! ~ VIDEO