För sångmästaren, av Herrens tjänare David.

I mitt hjärta hör jag vad synden viskar till den ogudaktige.
Det finns ingen gudsfruktan inför hans ögon.
Han förringar inför sig själv
    att man skall upptäcka och hata hans brott.
Hans muns ord är ondska och svek,
han vill inte göra det som är förståndigt och gott.
Ondska tänker han ut på sin bädd,
han går den väg som inte är god,
    han skyr inte något ont.

Herre, upp i himlen räcker din nåd,
din trofasthet ända till skyarna.
Din rättfärdighet är som väldiga berg,
dina domar som det stora havsdjupet.
Både människor och djur räddar du, Herre.
Hur dyrbar är inte din nåd, Gud!
    Människors barn har sin tillflykt under dina vingars skugga.
De mättas av de rika gåvorna i ditt hus,
av din ljuvlighets ström ger du dem att dricka.
10 Ty hos dig är livets källa,
    i ditt ljus ser vi ljus.

11 Låt din nåd förbli över dem som känner dig
och din rättfärdighet över de rättsinniga.
12 Låt inte de högmodigas fot komma över mig
eller de ogudaktigas hand driva bort mig.
13 Där ligger ogärningsmän fallna,
    nerstötta utan att kunna resa sig.


"Bli inte upprörd över de onda, avundas inte dem som gör orätt.
Ty snart klipps de av likt gräs, som gröna örter vissnar de." Ps. 37:2