Så här skriver en bloggläsare om uppvaknandet:

För några år sedan såg jag er annons för ”Invandring och mörkläggning” i DN. Jag lade märke till den eftersom den skilde sig lite från mängden. Jag hade dock inte tänkt att köpa boken. Några dagar senare blev det en debatt om er annons. Jag tyckte att debatten var helskum och skaffade därför boken. Mycket bra bok. Lånade sedan ”Svenskar och Zigenare” på riksdagsbiblioteket. Mycket bra också! Jag kom då ihåg den sjuka debatten som följde på Jan Guillous program om polska zigenare i Malmö. Dessa båda böcker väckte mitt intresse för svensk politik och samhällsdebatt. Nu kan jag inte begripa hur jag kan ha gått igenom de senaste trettio åren utan att förstå hur manipulerad jag blev.

De två stora lögnerna
De två stora lögner, där medierna ägnar mycket energi åt att övertyga Sveriges medborgare, är att ”invandringen är nödvändig därför att svenskarna inte föder tillräckligt många barn” och att ”invandringen är lönsam”.
..........

Det går att skriva mer om de lögner som medierna serverar men jag lämnar ämnet här och koncentrerar mig på hur själva ljugandet går till. Om nedanstående nio punkter finns i ditt bakhuvud när du tar del av nyhetsflödet, så kommer det att bli svårare att lura dig.

1. Urvalet
Vilket material ska tas upp i medierna och vad ska inte beredas utrymme? Allmänt gäller att allt material som talar för invandringen bör tas upp medan material som talar mot invandringen bör hanteras snålt. Svenskars rasism är också ett välkommet material, medan svenskars protester mot invandringen inte bör beredas något utrymme, därför att detta anses spä på främlingsfientligheten i landet. Så här skriver t.ex. en bloggläsare:

Igår var det en ”folkets demonstration” på Sergels torg, uppskattningsvis 1 000 människor var där. Står det något om det i någon av de vanliga papperstidningars internetsajter? Nix, inte vad jag har sett. Men DN nämner en liten nazistdemonstration i Lund, av alla ställen. Och så den i Malmö för det romska tiggarlägret.

Medierna redogör för stora och problematiska samhällsfrågor, men det är viktigt att dessa inte kopplas samman med invandringen. Tar journalisterna upp PISA-mätningar och sjunkande skolresultat så ska dessa inte kopplas till invandringen. Skriver de om långa vårdköer, samma sak. Skenande socialkostnader, förortsvåld? Detsamma. Segregationen beror på svenskarnas ovilja att ”släppa in” invandrarna i samhället, inte på att invandrare själva väljer att segregera sig. Invandrare vill givetvis integreras. Får de bara chansen så. Allt material som hanterar invandrare som problematiska bör sållas bort.

2. Utrymmet.
Det budskap som förmedlas och blåses upp är att invandrare, även exempelvis muslimer från Somalia eller någon annan dysfunktionell stat, är precis som alla andra, också vi svenskar. Favoritmaterial är sådant som visar kreativa invandrare i en eller annan ”invandrarverksamhet” i Tensta, Rosengård, Bergsjön eller någon annan ökänd förort. Genom att ta del av vad media redovisar så förstår vi att alla är solidariska och tacksamma mot det svenska välfärdssamhället och att alla vill jobba, om de bara bereds en möjlighet. För säkerhets skull får vi också veta att invandringen är berikande. Den vitaliserar det annars så bedövande tråkiga Sverige. Gärna visas detta med reportage som skildrar färgstarka och kreativa ”nysvenskar”. Däremot kan Sura Sune i Sunne, som inte alls gillar det som händer med Sverige, sitta där i sin stuga och gnissla tänder. Något mediautrymme ska han absolut inte ha.

3. Språkbruket
Det är viktigt att mediakonsumenterna får klart för sig att invandringen är legitim och en chans för svenskarna att dra sitt strå till stacken, för att Sverige, Europa och världen ska bli lite bättre. Därför är det noga med ordvalen. Trots att Sverige, i jämförelse med andra europeiska länder, länge haft en avvikande hög invandring, så var och är begreppet ”massinvandring” otillåtet. Trots att det inte alls är sant, så är samtliga som söker asyl ”flyktingar”, åtminstone i medierna. De skriver om en ”flyktingkris”, medan det mer relevanta begreppet ”migrantinvasion” är totalförbjudet, de skriver om ”ensamkommande flyktingbarn” och bryr sig inte om att beteckningen ibland hamnar tillsammans med bildmaterial som talar ett annat språk.

Alla former av revirmarkeringar och missnöjesyttringar som svenskar visar upp, med avseende på invandringen – förbluffande få med tanke på vad som faktiskt sker – stämplas som rasism. En journalist får naturligtvis inte skriva ordet neger, det är rasism. Däremot får han ägna sig åt så kallad vitpixling, exempelvis retuschering av en bild på en mörkhyad person så att han eller hon framstår som vit vid publiceringen. Den som intresserar sig för judisk maktkoncentration är givetvis nazist. Den som hyser berättigad oro över att islam växer så snabbt i Sverige, sparkas ned från den offentliga scenen som islamofob. Det får man absolut inte vara om man är journalist. Människor som vistas illegalt i landet kallas för ”papperslösa migranter” eller kanske ”papperslösa flyktingar”. Med andra ord, media förfogar över en stor samling mer eller mindre vilseledande begrepp, som inte bara håller fast journalistiken och journalisterna i ett järngrepp utan också tuktar och vilseleder mediekonsumenterna.

4. Fokuseringen
En standardteknik bland journalister är att bryta ner stora skeenden till enskilda människoöden. Man visar exempelvis ogärna bilder på de människomassor som tar sig över Europas gränser och därmed sätter Schengenavtalet ur spel. Bilder på unga aggressiva och desperata män som med alla medel vill ”komma in” i Europa är inte något attraktivt mediematerial, därför att det skrämmer ju folk. I stället lyfter man fram utvalda människor, allra helst familjer. Ser mannen vänlig och ”modern” ut och kan han på engelska redogöra för hur svårt familjen har det, så är det förstklassigt mediematerial.

Läs mer om journalisternas lögner


Ett ensamkommande flyktingbarn

***

Who Owns the U.S. Media?

- The control of the opinion-molding media is nearly monolithic. All of the controlled media — television, radio, newspapers, magazines, books, motion pictures speak with a single voice, each reinforcing the other. Despite the appearance of variety, there is no real dissent, no alternative source of facts or ideas accessible to the great mass of people which might allow them to form opinions at odds with those of the media masters. -- Serbian Defense League, Exposing Zionism and Anti-Goyism

"It is not enough for journalists to see themselves as mere messengers without understanding the hidden agendas of the message and myths that surround it." - John Pilger