Det är väl känt att december månad infaller i mitten av regnperioden i Palestina. Under den kyliga och regniga perioden från oktober (inte senare än 15,e okt) till april, lät herdarna alltid inhägna sina får för att skydda dem från det dåliga vädret.

Man tog dem bort från markerna och det innebär att det inte borde ha funnits några får ute när Jesus föddes (som man påstår) den 25 december.

Fåren borde ha blivit inhägnade för länge sedan. Därför är det mer troligt att Jesus föddes någon gång i början av oktober och inte senare än den 15,e oktober och att det var då herdarna mötte en Herrens ängel som berättade för dem om Jesus födelse.

“Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, ty det fanns icke rum för dem i härbärget. I Samma neid voro då några herdar ute på marken och höllo vakt om natten över sin hjord" (Luk. 2:7-8)

Anledningen till att Josef och Maria vistades i Betlehem var på grund av skattskrivningen vilket var ett påbud som utgick från kejsar Augustus om att hela världen skulle låta skattskriva sig. Då färdades alla, var och en, till sin stad för att låta skattskriva sig.

Kejsar Augustus måste ha varit väl medveten om de väderleksförhållanden som rådde under mitten av december i Palestina och att det var mycket besvärligt, rent av farligt, att ge sig ut på resa under denna perioden. Det hade varit omöjligt för de flesta att lyda hans påbud. 

“Och det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas. Detta var den första skattskrivningen, och den hölls, när Kvirinius var landshövding över Syrien. Då färdades alla var och en till sin stad, för att låta skattskriva sig.

Så gjorde ock Josef; och eftersom han var av Davids hus och släkt, for han från staden Nasaret i Galileen upp till Davids stad, som heter Betlehem, i Judeen, för att låta skattskriva sig jämte Maria, sin trolovade, som var havande. Medan de vore där, hände sig att tiden var inne, då hon skulle föda” (Luk. 2:1-6) 

Det är också väl känt att julens ursprung går tillbaka till tiden för soldyrkan under Nimrods levnad, den man som var ledande i bygget av Babels torn

Flera tusentals år innan Jesus födelse, uppmärksammade hedningar i alla länder den 25 december som födelsedag för en gud som kallades solguden. Nimrods änka Semiramis var hans mamma och hon ansåg sig vara himmelens drottning. Sonen (solguden) som var född den 25 december hette Tammuz.

Under århundraden firades hans födelsedag med fester, frossande och dryckesorgier. Tammuz ansågs vara en stor kvinnotjusare samtidigt som han var mycket glad i starka drycker och gärna drog snuskiga skämt.

Man sa att han älskade alla och att alla älskade honom. Det var den 25 december, samma dag, som man påstår att vår Herre Jesus Kristus föddes, som hedningarna firade Tammuz, sin solguds, födelse dag.  

Julen är en högtid som kommer från hedniska Babylon och därför bör man som pånyttfödd i Kristus inte ha något med julen att göra. Om Herren Jesus hade velat att vi kristna skulle fira hans födelsedag så hade han talat om det samt hur firandet skulle gå till.

Bibeln talar inget om att apostlarna och de första församlingarna, firade Herrens födelsedag och bibeln innehåller allt vi, som kristna, behöver veta om hur vi skall leva och handla i olika lägen för att det skall bli så bra som möjligt för oss själva och för våra medmänniskor.

Vi får veta hur vi skall ge pengar till Herrens verk, hur vi skall dyrka Gud, hur vi skall evangelisera, hur vi skall uppmärksamma Herrens måltid med mera, men inte att vi skall fira jul och att julen är Jesus födelsedag eller att vi kristna bör ägna något intresse åt julen överhuvudtaget.

Det var den katolska kyrkan som introducerade julen som en kristen högtid. När kejsar Konstatinus kom till makten under 300 - talet så tvingade han hedningarna i det romerska riket att låta döpa in sig i den kristna kyrkan. 

Då kyrkan dyrkade och upphöjde Jesus som Guds son och de nydöpta hedningarna ville fortsätta att dyrka och upphöja Tammuz, sin solgud den 25, e december (som ju var hans födelsedag), uppstod ett problem.

Konstatinus blev tvingad att göra något för att lösa det och lösningen blev att hedningarna, som dyrkade Tammuz, fick ha kvar den 25, e december som högtids dag samtidigt som man lade till att Jesus föddes samma dag.

En särskild mässa introducerades i syfte att få alla att känna sig nöjda. Det hedniska dyrkandet (av solguden och avguden Tammuz), som man lyckades smyga in i den kristna kyrkan kallades Christ (Jesus) - mass (mässa) vilket sedan blev engelskans Christmas.

Hälften Jesus och hälften avgudadyrkan (soldyrkan) blev alltså CHRISTMAS eller JUL på svenska. Satan lyckades, genom Konstatinus, att genomföra en av sina första attacker mot den sanna kristna läran.

Denna attacks (Konstatinus blandade in avgudadyrkan i den kristna läran) ursprung var synden och sedan dess har denna synd växt och blivit en attack mot hela mänskligheten de senaste århundradena.

Synden (genom att gå emot Gud och dyrka eller uppmuntra avgudadyrkan) visar sig i form av en okontrollerad dryckenskap, en köphysteri av sällan skådade slag, frosseri, (människor som äter så att de mår illa) med mera.

Ingen skulle väl vilja påstå att detta är Guds vilja. De flesta skulle nog snarare hålla med mig om att det är Guds motståndares vilja.

Det är så här Satan verkar. Han blandar med hjälp av lättlurade människor (vilka inte är onda, Konstatinus var ju kristen och påstod sig vilja följa Gud) gott med ont, vilket aldrig kan bli gott utan alltid blir ont samtidigt som han omskapar sig till en ljusets ängel och till att lika rättfärdigheten.

Läs mer

_______________________________________________________

Nimrod & Babel

A Type of the Antichrist

image009
Stone found near Iraq depicting Nimrod and the Tower of Babel.

-Nimrod’s ambition was to establish a world empire. To accomplish this, two things were necessary. First, a center of unity, a city headquarters; and second, a motive for the encouragement and inspiration of his followers. This latter was supplied in the “let us make us a name.” (Gen. 11:4) It was an inordinate desire for fame. Nimrod’s aim was to keep mankind all together under his own leadership “lest we be scattered.” (Gen. 11:4)  The idea of the tower(considered in the light of its setting) seems to be that of strength—a stronghold—rather than eminence.