UTDRAG:

David Petander vill att människor ska fråga sig själva, vad är det som jag låter tillfredsställa mitt hjärta? Vad är det jag lever för?

För att nå människor vädjar Petander till det mänskliga förnuftet; ”är det icke också förnuftigt att vi, om vi tro, att Gud, som är himmelens och jordens Herre, har uppenbarat sig och uttryckt sin vilja genom evangelium, gå in i denna hans vilja?”. Han menar att det är en logisk slutsats, att då Herren Gud är för allt som är rätt och sant, är endast det rätta verkligen möjligt.

En fullkomlig, himmelsk kärlek, som icke söker sitt eget, är den högsta av alla vägar och den enda, som av Gud kan godkännas.

Människan är i sitt nuvarande tillstånd fördärvad i grunden; mänsklighetens enda hopp är himmelsrikets nya principer, andra grundsatser, nya hjärtan och nya förbund.

De människor som inser att det inte finns något hopp i världen börjar söka de eviga värdena, väljer med andra ord det andra alternativet – ”för dem öppnas en inre värld av ro, skönhet och mättnad”  Petander kallar detta evighetsbehov.

Så detta är alltså utgångspunkten för Petander: människans omvändelse. Han säger ”må vi draga oss ut ur villan och falska värden och börja ett nytt liv”.

Redan nu är världen dömd. Var och en av människorna som inte går på den rätta vägen är dömd eftersom vi inte kan försvara ett sådant liv för oss själva och våra egna samveten.

Det finns, och har alltid funnits, en alternativ förkunnelse i världen, ”allt står väl tillförkunnelsen”, av Petander kallad den behagliga förkunnelsen. Men allt står inte väl till.

Människan måste därför lösas från det jordiska, lösas från begärelserna som riktas mot det jordiska. Den som är i ”träldom under skapelsen” kommer inte in i riket, eller som David Petander säger, ”det blir intet himmelrike av detta”.

Läs mer