Watch THIS Before Joining Freemasonry! ~ Video

"Masonry cannot be fully appreciated or understood without knowledge of the Qabalist Tree of Life..." -- Paul Foster case, Freemason and Golden Dawn member, considered to be the outstanding authority of Tarot, Qbalah, Alchemy, and other occult topics, as quoted by Dr. Cathy Burns, "Hidden Secrets of the Eastern Star, page 263

"In essence, the Kabbalah, as preserved in the Zohar, completely subverts everything which God ever tried to teach the Jews about Himself and about ethics and religion." -- Pike, Theodore Winston, "Irael, Our Duty, Our Dilemma"



I det medeltida Europa var den geomantiska byggnadskonsten högt utvecklad. Geomanti var ett uråldrigt magiskt koncept. Byggnader skulle ställas i rätt relation till universums och naturens kraftflöde för att bli till välsignelse. Genom geometriska kunskaper blev en sådan byggnad en resonanslåda som förstärkte naturens positiva energier. Det skulle vara behagligt att vistas i geomantiskt konstruerade byggnader. De arkitekter som följde geometrins regler, kunde vara i kontakt med den underliggande magiska ordningen i naturen. Genom att utnyttja geomantiska kunskaper kunde man uppnå välgång. Genom att skapa en magiskt korrekt arkitektur kunde de fria murarna låta dem som skulle bo i deras byggnader komma under naturimpulsers inflytande. Då var arkitekturen en magiskt laddad konst. Det handlade om lagen för samspel i naturen.

Hantverkare började bilda sammanslutningar inom sitt yrke. Dessa skrån hade till ändamål att verka som ett slags fackförening och brödraskap. De kunniga byggnadsarbetarna ville även få lättnader i sin svåra tillvaro och föra sina naturenliga och hemliga kunskaper vidare. Även därför förenades de i gillen.

Redan år 926 grundade de fria murarna sin loge i engelska York. I de fria murarnas loger undervisade man lärjungarna i den geomantiska byggnadskonstens hemligheter. År 1375 beskrevs i ett dokument, sedermera funnet i Londons stadsarkiv, att de fria murarna var hantverkare som ej fjättrades till torvan av feodalherrarna utan var fria att resa runt i landet och i Europa. Föreningarna hade s k fribrev med vidsträckta privilegier från påvar, furstar, städer och kloster. Därför tilläts de vandra till olika platser och andra länder och söka arbete via andra loger på olika håll i Europa. Bofasta murare kunde söka arbete endast inom ett begränsat område.

Dessa byggnadsarbetare tillhörde murarskrået, som var uppdelat i olika grader: lärling, gesäll, mästare. Mästaren var väl insatt i naturens hemligheter, kunde utnyttja jordstrålning, nyttiga energilinjer och undvika skadliga, samt planera en stad så att den var skyddad för vindarna. Murarna hade egna lagar, stadgar och ceremonier. Dessa föreningar (på engelska 'lodges', på tyska 'Bauhütten') stod under ledning av en "mästare av stolen", ett uttryck som långt senare övertogs av politiska frimurare (marskalk Bernadotte var stolmästare). Denne mästare undervisade gesällerna, och dessa i sin tur lärlingarna, i den geomantiska byggnadskonsten, fördelade arbetet och utbetalade avlöningen.

Stolmästaren valdes för ett år i sänder. Varje månad hölls sammankomster, varvid skråets angelägenheter behandlades, stridigheter bilades och nya medlemmar upptogs eller lärlingar upphöjdes till gesäller. Allt tillgick efter föreskrivna ceremonier, överträdelser straffades med böter.

I England betraktades alla fria murare endast som hantverkare. I Tyskland åtnjöt de ett högre anseende. Efter de förödande krigen på 1500- och 1600-talen gick de fria murarnas verksamhet tillbaka i Tyskland, medan den i England förblev livskraftig.

Murarloger emellan höll man en livlig internationell förbindelse för att underlätta för murarna att hitta arbete. Storlogen i tyska Strassburg stod i spetsen för alla loger i Europa. Den hade infört hemliga hälsningstecken, handgrepp och lösenord, så att de olika logernas medlemmar kunde känna igen varandra. Allt detta övertogs senare av politiska frimurare.

Det enda tecken som är gemensamt för alla grader och loger är nödropstecknet. I det svenska frimureriet får man tillgång till detta tecken i den tredje graden. Detta förpliktar alla bröder att genast komma den nödställde brodern till hjälp - även om det skulle strida mot borgerlig lag och fäderneslandets intressen. De måste lämna hjälp vad helst behovet är. De måste strunta i troheten till landets lag. Under första och andra världskriget räddade sig många frimurare därigenom.

De fria murarna var huvudsakligen stenhuggare, murare och konstnärer, som man kan jämföra med dagens arkitekter, byggmästare och bildhuggare. De var alltså högt skolade. Många av medeltidens förnämsta byggnader (däribland Notre Dame de Paris, som byggdes åren 1163-1320, och Sa Pauls katedral i London, som stod färdig år 1663) är uppförda av dessa fria murare. De fria murarna byggde fantastiska slott, monumentala fästningar, vackra rådhus, kyrkor och andra byggnadsverk. Deras kunskaper betraktades som kunglig konst. Uttrycket 'stelnad musik' om arkitekturen kom i bruk. Byggnaderna var sannerligen mycket harmoniska och behagliga att se på. Dessutom byggde man inte på vilket ställe som helst, utan med hjälp av slagruta prövade man sig fram till ett ställe, där jordstrålningen mest gynnade de bosatta och gav dem magisk styrka.

Infiltrationen inleds

Efter den samhällskatastrof digerdöden medförde sökte gillena åter hävda sina rättigheter. Men det engelska parlamentet förbjöd gillenas existens år 1425.

Så småningom började politiska äventyrare och magiker infiltrera det dolda frimureriet. Den skotska släkten Sinclair bildar ett eget system, dit släkterna Hamilton, Stuart, MacGomery och andra hör. Efter Jacques de Molays avrättning år 1314 hade många tempelriddare flytt från Frankrike till Skottland, där de bevarade tempelherreordens hemligheter och sedermera grundlade det fransk-skotska frimureriet genom att infiltrera de existerade gillena. Redan år 1120 hade de fria murarna grundat en loge i Skottland. Tempelriddarnas viktigaste symbol var en stenkub och ett stenklot. De bidade sin tid, tills det var dags att skapa det så kallade skotska frimureriet. År 1441 blev Jakob II (Stuart) kung av Skottland, Sinclair blev beskyddare av mureriet. Hans Roslin Chapel blev loge nummer 1 (Sa Mary's Chapel), som låg nära Tempelherreordens högkvarter.

I början av 1500-talet började man i de engelska gillena uppta även "passiva" medlemmar, det vill säga personer som inte hade byggnadsarbetares bakgrund, till exempel borgare, adelsmän och vetenskapsmän. Dessa ville så gärna bli fullvärdiga medlemmar i frimurarloger, trots att de saknade arbetarbakgrund. De ville också ta del av de fria murarnas hemligheter. Därigenom öppnades en utomordentlig möjlighet för mörka politiska krafter, som ville utnyttja ett välfungerande internationellt nätverk.

Läs mer

Self Worship in Judaism and Nazism ~ Video